Mukti Mission

Caroline Salvigsen, ansvarig för kontakten mellan Mukti Mission och Barn och framtid samt Eva Norström, styrelseledamot i Barn och framtid, reste den 16 januari 2026 via London och New Delhi till Trivandrum och Pune för att besöka de två barnhem som föreningen Barn och framtid ger stöd till. Efter ca en vecka på barnhemmet Vimala Balhavan (Vimala), som drivs av den katolska orden Daughters of Mary, fortsatte färden till det andra barnhemmet Pandita Rambai Mukti Mission (Mukti), en kristen, icke vinstdrivande organisation.

Här berättar vi om vad vi varit med om och delar några reflektioner över det vi sett och lärt oss om sammanhang och verksamheter samt om hur barnen som Barn och Framtid ger stöd till. Vi inleder med slutsatser angående vart och ett av barnhemmen och fortsätter sedan med en fördjupad reseberättelse från Mukti Mission.

Caroline Salvigsen och Eva Norström
Mars 2026

Slutsats angående Pandita Rambai Mukti Mission och Vimala Balhavan

Barnen som bor på Mukti Mission och Vimala har det bra. De blir kärleksfull bemötta, de får näringsrik mat och växer upp i en trygg miljö. De får skolgång och utbildning för att kunna vara självständiga i sitt kommande vuxna liv. Deras kognitiva förmåga tränas därmed liksom deras kreativa förmågor genom målning, dans , sång och musik. Det finns resurser för att möta de problem som naturligtvis uppstår när man tar ansvar för barn som bär på olika former av trauman.

Vimala drivs av katolska nunnor i ordern Daughters of Mary och Mukti drivs av en evangelistisk kristen icke vinstdrivande frivilligorganisation. Det innebär att samtliga barn får en kristen grund att stå på. Mukti har dock en annorlunda situation än Vimala eftersom de har förbjudits av delstatens Maharashtras styre att bedriva kristendomsundervisning.

Daughters of Mary driver flera verksamheter för utsatta människor, Dessa verksamheter är avskilda från varandra förutom att barnen till utsatta vuxna går i Vimalas skola och får samma möjlighet till utbildning som andra barn. Verksamheternas plats i samhället är erkänt av delstaten Tamil Nadu och relationen till myndigheterna god.

Även Mukti Mission driver flera verksamheter. Precis som på Vimala handlar det om empowerment av och till viss del försörjning.

För att sörja för alla de människor som Mukti och Vimala har ansvar för behövs inkomster. Mukti bedriver omfattande jordbruk och andra verksamheter i mindre skala. För vissa projekt söker de om anslag och där finns förutom några mindre donatorer ett par större från Australien, Skottland och USA. Vimla söker och får medel till olika projekt och får dessutom inkomster från kurser, odlingar, framställning av produkter från bär och växter samt genom forskning utvecklade produkter som fiskförda, gödsel, svamp mm och dels genom gåvor.

Alla gåvor, stora som små, har stor betydelse för verksamheterna och de går till det de är avsedda för. Våra gåvor går oavkortat till till flickorna på Mukti och Vimala. De tjänar även andra syften än de direkt ekonomiska – De betyder att flickorna vet att de är kända för andra människor, människor som bryr sig om dem och hur det går för dem. För de anställda och ideella på Mukti och för systrarna på Vimala är det alltid en uppmuntran och betraktas som en välsignelse. Deras arbete får erkännande och bekräftelse.

Konkreta behov – vi menar att det vore fint om vi kunde bidra lite extra med något som behövs.

För Mukti skulle det ha betydelse att få stöd som bidrar till att den nya brödbutiken kan öppna och börja sälja matbröd, kakor och tårtor i lite större skala. Här finns en färdig, renoverad lokal med ritningar för inredningen och en budget för att komma i gång.

På Vimala behöver flickornas hem, en uppfräschning av sovsalarna och/eller köket. Eller kanske bidra till förverkligandet av den butik som systrarna vill bygga för att sälja sina produkter till turister. Drömmen är konkretiserad både ekonomiskt och i en planritning.

Blivande brödbutik

Pandita Ramabai Mukti Mission

24 februari – 31 mars 2026

Pandita Ramabai Mukti Mission är en indisk, kristen
humanitär icke-vinstdrivande organisation belägen i Kedgaon en by 5 mil öster om staden Pune i Maharashtra.
I byn finns även ett minne över det hinduiska helgonet Narayan Maharaj. Ett populärt mål för pilgrimer.

Mukti ger skydd, utbildning och yrkesutbildning till nödställda kvinnor , funktionsnedsatta och utsatta barn.

Mukti Mission grundades av Pandita Ramabai Sarasvati 1889 och har under mer än 130 år styrkt över 100 000 barn och kvinnor genom att erbjuda en trygg fristad, medicinsk vård och en väg till ekonomiskt oberoende. Mukti Mission välkomnar alla, oavsett bakgrund.

Pandita Rambai museum.

Introduktion till det moderna Mukti

Lördagen den 24 feb. 2026 anlände vi till Pune där vi hämtades av en chaufför från Mukti Mission. Vi blev väl mottagna och fick varsitt riktigt fin rum i gästavdelningen. På rummet fanns te och smörgåsar. Nästa morgon fick vi frukost i en matsal för gäster.

Efter en fin mässa i kyrkan tog Muktis föreståndare Lata Plathottam oss med på en rundvandring inom det inre, centrala området (Main Campus) som är omgivet av en kraftig mur. Där ligger flickornas hus, kontor, olika verksamheter, gästhuset samt kyrka och kapell.

Bilden visar en karta över Muktis ägor och brunnar (siffror vid röda prickar). Centralt i bilden ligger Main Campus längs med den trafikerade huvudleden genom Kedgaon (till höger utanför bild). Main Campus är omgivet av Muktis övriga byggnader och omfattande jordbruksmark.

Under rundvandringen berättade Lata att Mukti har ansvar för ca 200 barn varav ca 20 pojkar. Samtliga barn bor i hus som alla har namn efter blommor, ca 12–14 hus. Varje hus har en husmamma med ansvar för barnens vardagsliv, hälsa, mat rengöring och allt som hör till att ge barn trygghet och omsorg. I dag har många av barnen på Mukti föräldrar det innebär att man parallellt med att vara ett barnhem har en del av verksamheten ändrats till något som mer liknar ett elevhem. Det betyder emellertid inte att behovet av stöd minskat. Flickorna är på Mukti av en anledning. Exempel på anledningar är föräldrar som inte befinner sig i hemmet eller kanske ens har ett hem, arbetslöshet, ensamstående förälder eller föräldrar som inte har förmåga att ta hand om sina barn eller utsätter dem för heders- eller drogrelaterat våld misshandel och andra former övergrepp i hemmet, På Mukti får barnen säkerhet, trygghet och kärlek, skola och utbildning, näringsrik mat samt hälso- och sjukvård för både fysiska och psykiska orsaker av sjukdom eller som följd av trauma.

Lata berättade att det blivit mer och mer ovanligt att spädbarn placeras på barnhemmet. Delstaten har tagit allt större ansvar för dessa olycksbarn. Däremot har behovet ökat att hitta placering för ungdomar som har hamnat snett och behöver trygghet och omvårdnad. Mukti har därför fått licens att ta emot flickor som behöver sådan omvårdnad. Lite fler än 60 av flickorna på Mukti har placerats där av CWC (Child Welfare Commitee). De tas emot oavsett om de kommer från kristna, hinduiska eller annan religion. Dessa flickor är vanligen mellan 14 – 16 år och av naturliga skäl många gånger rebelliska. Deras hem har större skydd än övriga flickors. Vi besökte inte något av dessa hus och vi uppfattade att det skulle krävas tillstånd från CWC för att göra det. De placerade flickorna går däremot i skola på samma villkor som alla andra barn. En kurator, Aruna, specialist på vård av och stöd till traumatiserade barn är en viktig person i Muktis arbete för att skapa en plats där flickornas självkänsla och tro på framtiden utvecklas och gör dem starka. Detta gäller även pojkarna. Utbildning är centralt för framtida möjligheter till ett bra liv.

Givetvis händer det att ambitionerna inte räcker och att allt inte lyckas, 200 barn är 200 utmaningar. Var och en ska bli sedd och få rätt stöd. De flickor som är placerade av CWC kan ibland vara svåra att nå, de har helt andra erfarenheter än sina jämnåriga på Mukti, graviditet, abort, pojkvänner som väntar på dem är exempel. Det är erfarenheter som sitter djupt och som skapar mycket starka känslor. Uppmärksamhet ges därför till eventuell risk för självmord. Det är smärtsamt att se hur svårt en del flickor har det och allt görs verkligen för att lyckas nå dem och att lyckas få dem intresserade av att studera, att blomma och att helas.

Några sätt att arbeta med ångest och aggressioner är att stödja sport, särskilt bollspel och dans, två aktiviteter som är mycket populära och ger tillfälle att använda den energi som fyller kroppen. Sång och teckning är andra aktiviteter som tjänar flera syften. En intressant iakttagelse är att samtliga flickor hjälper till med saker som behöver göras. Även de placerade flickorna verkar göra det med glädje.

På Mukti arbetade fyra socialarbetare i olika åldrar. Två arbetade med äldre kvinnor och två med ungdomar. En äldre socialarbetare vid namn Saroge berättade att Mukti är noga med att hävda sin status som ideell organisation (NGO) och tar därför inte emot pengar från CWC. Reglerna för att vårda flickorna är dock lika stränga som om de gjorde det, dvs rigorösa regler och massor av pappersarbete. Liksom Lata menar hon att detta är bra eftersom det skärper medvetandet är utvecklande för helheten. Det ställer även särskilda krav på samverkan med flickornas föräldrar. Från Muktis ledning vill man att gästfriheten gentemot föräldrarna ska vara av första klass. Detta gäller alla som har föräldrar. Problem kan uppstå, till exempel när en placerad flickas föräldrar inte förstår varför deras dotter är placerad på Mukti. En del av flickorna åker hem till föräldrarna på loven, men inte alla.

Independence Day

Måndagen den 26 januari var en helgdag, den indiska nationaldagen, Independence Day. Denna firades stort. Barnen hade övat in sånger och danser och andra uppdrag. De hade fina kläder och var allmänt uppspelta. Vi for eller gick alla till grundskolan English Middle som drivs av Mukti. De barn som inte skulle uppträda satt i rader på skolgården. Vi som var gäster fick sitta på stolar efter det att vi tagits emot med pompa och ståt. Det spelades musik och framstående personer höll tal. Här ser vi en av de många grupper barn som framträdde.

Barn från Mukti i alla åldrar deltog i olika danser och sjöng. Scenen tillhör Middle English skolan.

Elever i alla åldrar satt klassvis på marken och följde ceremonin. Ur vårt perspektiv tog det förvånansvärt lång tid innan det började sprida sig oro i leden och även då var det diskret om än märkbart.

Efter ceremonin bjöds vi på förfriskningar tillsammans med talare och arrangören. Kvällen innan nationaldagen bjöds Caroline och Eva att prova kläder i Muktis skrädderi där vi förärades med fina, för tillfället passande kläder.

Hembesök

Under vistelsen hälsade vi på i olika hus – barn med särskilda behov och friska barn, gamla kvinnor, även där med olika behov samt pojkarnas hus, som låg längre ut på landet. Vi berättar om de olika hembesöken på olika platser i vår reseberättelse. På Mukti träffade vi även flickorna i det dagliga, på väg till och från något ärende, när de satt ute med en kompis och pratade och när de hjälpte till. Nedan några bilder från ett par av flickornas hus:

 

Flickorna var nyfikna och ställde många frågor om oss, var vi kom ifrån, om vi hade barn, vad vi jobbat med, vad vi tycker om Indien och vad vi tycker indisk mat. Vi frågade om skolan och det kom fram att de pluggar en hel del, var just inne i en period med avgörande, svåra prover och vi förstod också att flera är med i kunskapstävlingar. Sen övergick vi till att fråga om intressen och drömmar. Det visade sig att ett flertal tyckte om att rita och måla, en del älskade danslektionerna och att uppträda medan ytterligare andra sjöng och skrev sånger. De flesta tyckte om att spela boll som fotboll och andra bollspel. Vi både stod och satt i deras sovsal, som var ren och snygg liksom övriga utrymmen. Alla har ett eget låsbart skåp för personliga ägodelar.

Skolgång

Samtliga barn på Mukti går i skolan med början i förskola vid 3 – 4 års ålder. De följer precis som barnen på Vimala den nationella studieordningen. De blinda barnen får lära sig blindskrift. Mukti driver allt från förskola, grundskola, högstadium till gymnasium. Utanför Main Camp ligger Middle English[1] en grundskola med 2 700 elever i klasser från förskola till och med högstadiet. Det stora antalet elever beror på att många föräldrar i omgivande samhälle vill skicka dit sina barn.

Ingång till skolområdet på Mukti

Vi gjorde besök i alla skolor. Inom Main Campus förskola och låg- och mellanstadium med 567 elever i olika klasser med både pojkar och flickor.

Vidare besökte vi Middle English olika åldrar, språkundervisning, teckning och IT-laborationer samt en grupp flickor som förberedde en dansuppvisning. Senare gymnasieskolan där bottenvåningen hade undervisning för yngre barn.

Besök i skola, ÅK 4. 76 elever i klassen.

Lugnt och tyst. Läraren hade full koll.

Där fanns även specialundervisning för barn med särskilda behov. Huvudläraren var en ung kvinna med specialutbildning, uppvuxen på Mukti.

Teckna, måla och sjunga samt sköta trädgårdsland – kreativa aktiviteter!

Utrustningen i laboratorier i kemi, och fysik var på både Middle English och gymnasiet av hög kvalitet. Fån och med ÅK 7 får alla barn IT-undervisning i välförsedda datorlaboratorier. Grundläggande kunskaper är ett minimum och för särskilt intresserade mer och mer avancerat. Sammantaget vågar vi säga att eleverna får bra utbildning i en trygg skola med respektfull disciplin. Middle English hade till exempel relativt nyligen fått ett nationellt pris för goda resultat.

Vi träffade även två rektorer och flera lärare. Intrycket är att ambitionerna är höga. Med dem diskuterade vi inte bara det uppenbart positiva utan de utmaningar som givetvis finns och i många fall kändes de bekanta. Det kan till exempel handla om ekonomi, personalfrågor och samverkan med föräldrar. Båda rektorerna hade börjat som lärare. Den ena var relativt ny som rektor medan den andra hade 21 år på nacken. Hade drömt om det och sa att hon hade blivit välsignad av Gud som varit med henne.

Jordbruk

Mukti driver jordbruk som i hög utsträckning leder till självförsörjning av livsmedel till barnen och de ca 200 gamla kvinnor som också bor där.

I gästhusets matsal träffade vi ett farmarpar från New Jersey. De är specialister på att ta hand om avfall i stor skala genom att ta hand om avfall från andra lantbrukare, företag, kommuner m fl och framställa jord och andra, gödsel och annat som de sedan sålde. En dag gjorde vi sällskap med dem på en lång inspektionstur av lantbruket vi bjöds med på av Muktis Farm-manager, en kunnig man som visade omfattningen av Muktis landbruk. Grödor som majs, olika former av grönsaker och frukt, och spannmål odlas.

Getter och kor ingår men däremot inte höns. Ägg får man från ett företag i Pune som skänker 2 000 ägg i veckan. Det amerikanska paret berömde jorden och handhavandet av den.

Bra betesområden finns runt knuten. Här hämtas mjölken som används i matlagning och till att drick a av flickorna och de äldre. Ett problem med att hålla nötboskap är att man inte får inte slakta kor utan tillstånd och bara i undantag. En ko ska gå i pension och ha ett kott liv efter sitt ”arbetsliv”.

Vi fick se flera brunnar som försörjer marken med vatten, hur vattnet pumpas upp och leds ut på åkrarna. Vi kom också nära den höga mur som Mukti tvingats att bygga runt sina stora ägor för att människor har försökt tillskansa sig mark genom att slå läger en tid och sedan hävda att de bor på sin egen mark. Muren är verkligen massiv och inkörsportarna till ägorna är bevakade. Här och var sitter plakat som talar om vem som bidragit till just den delen av mur.

Under turen på landet besökte vi även pojkarnas hus. Bilden visar ett av två hur för pojkar. Förutom husmamman bodde en familj med tre barn granne med pojkarna. Föräldrarna i familjen var också anställda av Mukti.

Alla barn och äldre bor i sovsalar.

Vi pratade engelska med pojkarna. Flera var mycket bra på det. En äldre pojkarna kände vi igen från nationalfirandet där han med den äran skött en roll som ceremonimajor. En av de andra pojkarna hade spelat på trummor i den högtidliga musiken.

Köket. Caroline visar sin mobil. Här några yngre pojkar som höll på att tvätta en scooter de råkat kladda med färg när de målat ett fönster (t v).

 

Mat och Kök

En fråga som infann sig var hur all det som odlades och producerades togs om hand. Mukti försörjer flera hundra människor, förutom barnen och kvinnorna finns 153 anställda. Det rör sig om administration, ekonomi, socialarbetare och lärare lantbrukare, vaktmästare med flera samt personal på det sjukhus som Mukti driver. Alla dessa människor äter inte alltid tre måltider om dagen, men alla som bor och arbetar äter något eller flera mål om dagen.

Mat som köps in eller kommer in från odlingarna kontrolleras och dokumenteras av denna kvinna.

Här hämtas råvarorna till mål-tiderna, de som lagas i storkökoch de som lagas i barnens hus. Allt är profesionellt skött.

Köken i barnens hus är enkla med några plattor på en spis som drivs med gas, nödvändig utrustning och rinnande vatten.

Storköket där den mesta maten lagas hade ett flertalutrymmen och arbetsytor.

På bilden nedan pågår ett ivrigt hackande av dill i stora lass.

Muktis sjukhus

Tvärs över den trafikerade stora vägen genom Kedgaon ligger Muktis sjukhus för äldre kvinnor och barn. Det är byggt kring en öppen gård med växter och några bänkar. Patienter som inte är bundna till sängen har därför möjlighet att vistas ute, ta korta promenader och träffa besökare. De flesta byggnaderna är äldre medan barnsjukhuset är nybyggt.

Barnens hälsa kontrolleras regelbundet och vid behov får de hjälp med de hälsoproblem de kan ha. Vid allvarligare fall skickas patienterna till centralsjukhuset i Pune.

Till sjukhuset vänder sig kvinnorna med sina krämpor och sjukdomar, både fysiska och psykiska. När det behövs kan de läggas in. Sjuksalarna har ett flertal bäddar.

Sjukhuset bemannas med sjuksköterskor och undersköterskor, biträden och assistenter samt administrativ personal. Några gånger i veckan kommer det en läkare. Sjukhuset har även ett apotek.

Eva hade hosta och gjorde ett besök hos den tjänstgörande läkaren. Utrustningen var modern och metoderna kunde lika gärna varit på en vårdcentral här hemma. Med ett recept i handen gick vi vidare till sjukhusets apotek, där en apotekare trillade piller, eller snarare klippte rätt antal tabletter från kartor och lade i fem olika påsar med handskriven instruktion på baksidan och dessutom en liten flaska hostmedicin med exakt mängd för behovet uppmätt. Nedan t.h. i väntan på apotekaren.

Besök hos pensionerade kvinnor

På Mukti bor ca 200 äldre kvinnor, vissa har bott där hela livet, andra har arbetat där och stannar kvar efter pensionen, återigen andra har haft ett vuxenliv utanför Mukti och när de blivit änkor och barnen har sina egna liv har de återvänt till sitt barndoms hem.

Medan flickornas hus har blomsternamn har kvinnornas hus namn som Home of Joy, Home of Peace, Home of Love, Home of Hope, Home of Kindness (patienter med psykiska problem) och Bartimi Sadan (de blindas hus). Husen ligger på olika platser inom Muktis ägor, några inom Main Camp, några i närheten av sjukhuset och andra i ett område en knapp kilometer bort i ett område med hus för äldre flickor, personalbostäder, pastorns bostad mm. En socialsekreterare med ansvar för de äldre tog oss med till flera olika hus i de olika områdena. Hon berättade om sitt arbete, att hon gör vad hon kan för dessa kvinnor med så många olika behov. Hon har stor hjälp av samverkan med husmödrarna som tjänstgör i de olika husen. Dessa samverkar i sin tur med de kvinnor som är friska och tycker att det är roligt att bidra med vad de kan. Förutom att aktivera kvinnorna på olika sätt med att sköta trädgård, hålla rent, laga mat, måla, sjunga, promenera och mycket annat handlar hennes arbete om hälso- och sjukvård (tar de sina mediciner?), rådgivning, personliga problem och relationsproblem som behöver lösas. Varje dag skrivs rapport om dagens händelser, problem likaväl som glädjeämnen och framgångar.

Ett av de mest minnesvärda besöken var de blindas hus inom Main Camp. I deras stora sal satt ca 15 kvinnor som och flätade mycket fina korgar. De sjöng för oss och det var verkligen vackert och berörande.

Under vårt besök där fick vi lyssna till Lukasevangeliet. Det lästes upp av två kvinnor ur en bok med blindskrift. Först läste kvinnan längst bak i bild och sedan fortsatte kvinnan med boken i händerna. Flertalet av dessa kvinnor har bott på Mukti hela livet. De har fått utbildning, lärt sig läsa och att göra flätarbeten. De klarar sig i stort sett själva i vardagslivet. Det var hedrande att få göra detta hembesök. På bilden nedan en av flera längor med sovsalar och plats för umgänge och gemensamt TV-tittande.

I en av sovsalarna träffade vi två unga flickor som vuxit upp på Mukti och nu studerar sjukvård i Pune. Det var på besök för att hälsa på sina mammor. Dvs de kvinnor som tagit hand om dem sedan barnsben.

 

En grupp äldre kvinnor rensar ris – korn för korn.

Atrium – dörrar till sovrum runt om.

En annan dag besökte vi ett äldreboende utanför de inte murarna. Det var lite modernare byggnader med ett atrium i mitten och en liten trädgård runt varje hus. Dessa sköttes av de boende och var lite olika på intresse och smak.

Vi besökte ett hem med friska och starka äldre som hade en liten pension och betalade sina egna möbler och därmed kunde unna sig lite lyx som ett kylskåp, en TV och lite annat. De bodde två och två.

Besök hos kvinnor i huset med atrium och en liten trädgård de odlar.

Empowerment genom inkomstbringande aktiviteter

Precis som på Vimala finns det på Mukti en rad aktiviteter som ger kvinnor arbete och i huvudsak syftar till att stärka kvinnors självförtroende och mod, skapa förebilder för unga kvinnor och samtidigt ge Mukti lite inkomster. Här nämner vi några av dessa.

Café Lydia

Precis till höger innanför huvudingången till Muktis Main Campus ligger ett litet café som drivs av kvinnor som vuxit upp på Mukti. Caféet har ca 30 platser under ett tak och där kan man sitta i lugn och ro med en kopp Masala chai och en liten kaka eller någon enklare rätt.

Bageri och framtida kak- och brödbod

Ett bageri har startats och där bakas både bröd, kakor och tårtor. Både boende och allmänheten kan göra beställningar och hämta godsakerna i bageriet.

Provsmakning.

Vitlök skalas till bak av vitlöksbröd.

Utanför den roliga entrédörren.

Nu planeras en liten brödbutik som kommer att ligga runt hörnet på Café Lydia. Det kommer att underlätta försäljningen.

Ansvarig för kommande brödbutik

Lokalen

Affär

I samma byggnad som gästrummen ligger även flera kontor i en lång rad, ett stort sammanträdesrum där styrelsen träffas, gästrummen, socialkontor och affär som säljer sådant som tillverkas på Mukti. Mitt emot grinden vid ingången till området finns vakter dygnet runt.

Här bilder på ” korridoren” där allt detta ligger i en lång rad och en bild på affären där det som tillverkas på Mukti säljs.

Ljusstöpning, tvåltillverkning och Skönhetssalong drevs innanför murarna, men vi har tyvärr inga bilder som visar resultaten.

Skrädderi

Inne i Main Camp finns en systuga. Men skrädderiet ligger utanför murarna. Nära järnvägsstationen i Kedgaon. I en stor byggnad, i en lokal med välvda fönster ligger ett skrädderi som drivs av en kvinna från Mukti. Där har hon även lärlingar från Mukti, flickor som vill bli sömmerskor. På bilder ser vi flickorna som sitter och syr och i ett stort rum bredvid fanns ett jättebord för tillskärning samt en rad tygprover och uppsydda dräkter.

Gåvor

Som en extra uppmuntran hade vi med oss fem tusen kronor som skulle användas till presenter till barnen. Det räckte till fotbollar, basketbollar och volleybollar, två pumpar till samtliga hus, två pumpar, två elektroniska pianon till husen med barn med särskilda behov (de sjunger bra) och till de blinda flickorna. Färgpennor och vanliga pennor till samtliga barn och likaså skrivböcker och teckningspapper till samtliga. Barnen önskade sig nya moppar till husen och fick det. Det räckte även till att bjuda alla barn på burgare, något de aldrig ätit innan. Till sist fick alla barn och alla äldre en glass var. Slutsumma 5 037 kr. Motsvarande gåva hade vi med till Vimala. Där ville barnen åka på picknick med buss och matsäck. Det får de också även om det inte blev medan vi var där.

Utdelningen av gåvor skulle fotograferas. Kanske som bevis på att det verkligen skett. Kändes absurt att vara med på foto när varje hus kom för sin del. Men det var bara att finna sig.

Piano – En av socialarbetarna närmast kameran. Första gången i livet – en burgare

Bollglada flickor. Bollar och moppar

Glass till barn och gamla

Våra månatliga bidrag från föreningen är välkomna även om det inte är stora summor. Många små föreningar som bidrar gör skillnad. Större stödföreningar till Mukti finns i Australien, USA och Skottland. Kanske gamla missionärskontakter. Det finns också lokala stödjare, som de 2 000 äggen i veckan, ett amerikanskt par kom ett par timmar och lämnade filtar till alla 200 äldre och sista dagen hade 400 bananer som någon ville ge barn och gamla lämnats in. Allt detta ska administreras och det har de rutiner för.

Övrigt

På Mukti finns en särskild en gästmatsal. Kvinnan som lagade frukost var under dagen lärare i engelska på gymnasiet och efter skolan lagade hon gästernas middag. Hon berättade att hon aldrig blir trött. Hon sover 4 timmar per natt och så har det varit hela livet.

Det var så många olika människor på Mukti att man kunde varit länge utan att lära känna alla. Det var rika dagar.

Vi bodde fint i varsitt stort sovrum med badrum (ibland varmt vatten, ibland bara en hink).

Gästrummen ligger längs med den hårt trafikerade genomfartsleden förbi Kedgaon.

Huvudgatan i Kedgaon

Våra rum vetta mot vägen och på fotot nedan ser man muren som skiljer oss från vägen. Första natten trodde vi att det åskade och stormade, hela rummet tycktes skaka. Men vi vande oss snabbt.

Vi lämnade Mukti efter en rik vecka och fick med oss en förvissning om att barnen har det bra och att de verkligen ges möjlighet till ett annat liv än de annars kanske inte hade fått. Vi har också med oss det stora ansvar som ledning och personal på Mukti tar på sig i och med det och i och med att de också tar hand om sjuka och gamla människor. Varje möjlighet till inkomst tas till vara och när vi frågade om det fanns önskemål blev svaret att de tacksamt skulle ta emot stöd som gör att brödaffären (s15) kan bli verklighet så fort som möjligt. Det vore ett gott ändamål tänker också vi.

Eva och Caroline

 

 

[1] Middle English i Indien undervisar vanligtvis elever i åldern 11 – 14 år (ÅK 6 – 8). Middle English är anpassade till statlig utbildningsstandard och fokuserar på att förbereda eleverna för gymnasiet.